Mina Winberg

 

mina.pdf

 

1843 föddes en liten flicka på Värmdö – hon fick namnet Catharina Wilhelmina och kallades Mina. Hennes föräldrar var Johan Niklas och Chatarina Charlotta Winberg. Johan var statdräng. I familjen fanns vid Minas födsel redan en dotter, tioåriga Johanna. När Mina var två år flyttade familjen till Ingarö. Under sin uppväxt bodde Mina på Westertorp, Wenderbytorp och Westernäs. Om Minas barndom berättar källorna inget. Inte förrän Mina var 20 år konfirmerades hon – den vanliga konfirmationsåldern var 15 år. En förklaring till detta får vi i husförhörslängden från 1872 - där står att Mina läser hjälpligt men förstår svagt. När Mina var 23 år arbetade hon som piga på Södernäs, samma år gifte sig hennes storasyster Johanna och fick en son, Karl Otto. Ett år senare flyttade hon med make och barn till Stockholm. Minas far Johan var vid denna tid inhysehjon på torpet Grönskan, där han bodde fram till sin död 1868. Vid 27 års ålder födde Mina en son utom äktenskap – pojken fick namnet Otto Wilhelm, han döptes och Mina fick betala sin ”plikt enligt lag”. Sju dagar gammal dog Minas lille son. Ovan nämnda uppgifter finns alla i husförhörslängder, dopböcker och listan över nattvardsbarn.


Axel Wennberg från Kolbacken i Långvik skrev dagbok mellan åren 1860 och 1915. Axel var under en period fattigvårdsföreståndare och den 28 maj 1871 skrev Axel för första gången om Mina Winberg: ”dessa dagar har Södernäspigan Mina varit bergtagen”. Vad menade Axel med att Mina varit bergtagen? Fanns Den gamla tron kvar om att trollen bergtog människor? Var någonstans var Mina dessa dagar? Förstod hon att utnyttja den gamla folktron för att kamouflera några förbjudna älskogsdagar? Åtta månader senare födde Mina sin andra son. Pojken får vid dopet namnet Carl Erik Antonius. I Dop – och födelseboken står att läsa:
 

1872 jan. 17, 2dra oäkta barnet, piga Mina Cathrina Winberg ”utan stadig hemvist” Dopförrättare ....(oläsligt) absolution 9/2 1872 div.ant. är skyldig 2 Rmt plikt i brist deraf arbete till kyrkan.
 

Av husförhörslängderna framgår att Mina flyttade mellan Westernäs och Södernäs. Uppenbarligen var hon inte önskad. Fattigvårdstyrelsen beslöt att betala 40 kr per år till den som var villig att åtaga sig ”nämde Qvinnas vård och föda tillika med barnet”. I avgiften ingick även kostnader för kläder. Under vintern och våren 1872 var Mina åter föremål för diskussion vid kommunalstämman. Axel skriver den 11 februari:
 

Rörande Mina Winberg vid Södernes som föt ett oekta gåssebarn i samlag med torparen Andersson vid Vesternes och ålades Lundqvist vid Södernes att hysa åfvannemde barn och moder till fattigstyrelsen och kyrkorådet skulle få reda på ifrågavarande sak.


Den 3 april 1872 blev Lundqvist, som ålagts att hysa Mina och Carl Erik, änkling. Kanske var det därför som kommunalstämman åter tog upp frågan om Minas vistelse på Södernes. Axel skrev den 21 april ”Jag måste qvarstanna på komunalstema rörande Mina Winberg Södernes.” Av kommunalstämmoprotokollen från den 14 april framgår att Lundqvist var den som ska ha vård om Minas son. Ett åläggande som innebar husbonderätt över såväl Mina som Carl Erik. För detta erhöll han 25 kr om året.


När den nya fattigvårdsförordningen trädde i kraft i april 1874 placerades Mina på Fogelvik, Lemshaga. På andra sidan Lagnöström ligger Södra Lagnö – dit hade arbetaren Anders Blomberg flyttat 1873. Han kom närmast från Kolvik vid Hemmesta på Värmdölandet. I oktober 1874 gifte sig Mina med den 28 år äldre Anders. När Mina ansökte om hindersprövning ställdes frågan om hennes förståndsgåvor. Kommunalnämndsprotokollet lyder:
 

Med anledning af att ett ryckte uppkommit i det pigan Wilhelmina Winberg skulle vara svagsint har pastor E Flygare hos kommunalnämnden begärt ett intyg härom, har för kommunalnämnden sammankallads för att yttra sig härom, efter hållen överläggning förklarade Kommunalnämnden sig icke anse det nämnda Winberg lider av svagsinthet utan anser henne fullkomligt klok och att något hinder för henne att ingå äktenskap inte finnes.
 

När Mina gifte sig med Anders påtog sig också Anders faderskapet för Carl Erik. I lysnings- och vigselboken står ”deras son före äktenskapet”. Anders var änkling och hade en vuxen son, han lämnade vid faderns giftermål en skriftlig avsägelse av alla arvsanspråk efter sin avlidna moder. Efter vigseln som förättades av pastor Emil Flygare, flyttade de till Lagnö. Redan tio dagar senare flyttade de ”till obestämd ort”.


Uppgifterna är hämtade ur:
Ensam, fattig och försvarslös – en undersökning av fattigvården i Ingarö kommun under senare delen av 1800-talet

Barbro Kraemer, C-uppsats i ekonomisk historia, Stockholms universitet 1994